Anställds beskattning av preferensaktier

I samband med ett överklagat förhandsbesked har Högsta förvaltningsdomstolen fastställt att utdelning till anställd som innehar preferensaktier, ska anses utgöra ersättning för en arbetsprestation som ska beskattas i inkomstslaget tjänst.

Bakgrund

Sökanden i förhandsbeskedsärendet avsåg att köpa preferensaktier i ett fåmansaktiebolag, vars verksamhet skulle bestå av att bedriva fondförvaltning i separata verksamhetsgrenar. Respektive verksamhetsgren skulle bestå av teammedlemmar om två till sju personer. Bolaget skulle ge ut röststarka stamaktier och preferensaktier berättigade till minst 60 procent av en viss verksamhetsgrens utdelningsbara resultat, så kallade spåraktier. Preferensaktier skulle ges ut i flera serier kopplade till en viss verksamhetsgren. Varje preferensaktie inom respektive serie skulle ge lika rätt till utdelning. Preferensaktierna hade försetts med vissa förfoganderättsinskränkningar under en tid efter förvärvet.

Sökanden skulle vara anställd i ett team tillhörande en verksamhetsgren. Hans aktierna skulle inte komma att utgöra kvalificerade andelar med anledning av utomstående ägande. Sökandens utdelning på hans preferensaktier skulle bero på den vinst som skapades i den verksamhetsgren där han var anställd.

De frågor som domstolen hade att ta ställning till var bland annat om utdelningen skulle anses utgöra ersättning för en arbetsprestation samt vid vilken tidpunkt som preferensaktierna skulle anses förvärvade.

Domstolens bedömning

Angående frågan om utdelningen skulle anses utgöra ersättning för en arbetsprestation förklarade domstolen att det i allmänhet saknas anledning att behandla belopp som enligt beslut på bolagsstämman betalas ut till aktieägarna som annat än utdelning. Genom hänvisning till tidigare rättspraxis konstaterades emellertid att en sådan princip inte är absolut.

Domstolen förklarade att utdelningen på preferensaktierna skulle vara beroende av resultatet av teammedlemmarnas gemensamma arbete i verksamhetsgrenen. Av den anledningen fanns en direkt koppling mellan lönsamheten i aktieägarens verksamhetsgren och utdelningen på dennes aktier.

Teammedlemmarna skulle få förvärva olika antal preferensaktier utifrån olika kriterier. Beroende på vilka fördelningsprinciper som skulle tillämpas skulle i praktiken en betydande grad av differentiering av utdelningen mellan ägare av aktier av samma slag uppnås. Det fanns heller inte något som hindrade att bara en teammedlem ägde preferensaktier av ett visst slag. Denne skulle därmed kunna bli ensamt berättigad till den utdelning som skulle utgå till aktieägare som samtidigt är teammedlem.

Med ändring av skatterättsnämndens förhandsbesked fastslog domstolen att utdelningen på preferensaktierna skulle vara att anse som ersättning för en arbetsprestation som skulle beskattas i inkomstslaget tjänst.

Beträffande frågan om tidpunkten för preferensaktiernas förvärvande instämde domstolen i nämndens bedömning att aktierna skulle anses förvärvade vid avtalstidpunkten.

HFD 2019 ref. 52.

Kommentar

Av avgörandet framgår att belopp som civilrättsligt ses som utdelning inte nödvändigtvis måste behandlas som utdelning vid beskattningen. Utfallet i avgörandet är således även i linje med tidigare rättspraxis från Högsta förvaltningsdomstolen.